Hoppa till innehållet

Fritidsforum kansli

Lisa Ingestad – förbundssekreterare
Tel: 08-16 07 26
Adress: Fritidsforum, Box 210 05, 100 31 Stockholm
lisa.ingestad@fritidsforum.se

Ronny Bengtsson – information, opinion, tidskriften Fria Tider
Tel: 031-711 06 07
Adress: Fritidsforum/Fria Tider, Såggatan 46, 414 67 Göteborg.
ronny.bengtsson@fritidsforum.se

MajLis Blomqvist – internationellt, Ungdom och Fritid i Norden (UFN)
Tel: 08-16 07 29
Mobil: 070-572 58 11
Adress: Fritidsforum, Box 210 05, 100 31 Stockholm
majlis.blomqvist@fritidsforum.se

David Nilsson – utbildning/administration
Tel: 08-16 07 28
Adress: Fritidsforum, Box 210 05, 100 31 Stockholm
david.nilsson@fritidsforum.se

Anna Olvenius – Ungdomsforum
Tel: 08-16 07 25
Adress: Fritidsforum, Box 210 05, 100 31 Stockholm
anna.olvenius@fritidsforum.se

Kirsi “Kipa” Poikolainen – utbildning/projekt
Tel: 08-16 07 29
Mobil: 070-29 17 945
Adress: Fritidsforum, Box 210 05, 100 31 Stockholm
kipa.poikolainen@fritidsforum.se

Bilda en lokalförening

Bilda lokalförening på gården

Fritidsforum breddar medlemskapet och ger ekonomiskt stöd till ungdomarnas egna initiativ och inflytande på medlemsgårdarna.

Vi kan med hjälp av statligt stöd, vars konstruktion är till för att stödja verksamhet för unga 7-25 år, stödja gårdsungdomars egen organisering. Lokalföreningar är ett verktyg för dig som vill arbeta och stödja ungas inflytande.

Föreningar huvudman, som redan är anslutna till Fritidsforum, kan ansluta “lokalföreningar”. Förutsättningen är att lokalföreningen består av minst 60 % ungdomar, 7-25 år. Förbundet kan då stödja gruppen ekonomiskt och på andra sätt som exempelvis utbildning i demokrati- och inflytande och med aktiviteter som stimulerar till engagemang för gården.

Kommunal huvudman, ansluten till Fritidsforum, har möjlighet att på sina verksamhetsställen stödja ungdomar att bilda egna lokalföreningar; det kan till exempel vara ”cafégruppen”, ”gårdsrådet” eller liknande. Förutsättningen är att lokalföreningens medlemmar består av minst 60% ungdomar i åldrarna 7-25 år.
Dessa ansluts som ”lokalförening” i Fritidsforum. Förbundet kan då stödja gruppen ekonomiskt och på andra sätt som exempelvis utbildning i demokrati- och inflytande och med aktiviteter som stimulerar till engagemang för gården.

När lokalföreningen ansluter sig till Fritidsforum ställer man sig bakom Fritidsforums stadgar om mål och värdegrund:

“Fritidsforums övergripande mål är att utveckla öppna och demokratiska mötesplatser, där framförallt unga människor ges möjlighet att utvecklas i ett sammanhang av alla åldrar.
Fritidsforums idé- och värdegemenskap vilar på en tradition av lokal självorganisering och självbestämmande, med den svenska hemgårdsrörelsen och den internationella settlementsrörelsen som förebild.
Fritidsforums värdegrund är: demokrati; jämlikhet; solidaritet; jämställdhet; alla människors lika värde; en tilltro till människans egen kraft och förmåga att ta ansvar.”

Lokalförening som ansluts delar denna värdegrund.

Bidraget

Lokalföreningar erhåller ungdomsbidrag. För 2009 var det 50 kr/per medlem i åldern 7-25 år. Årets bidrag beslutas av ombudsmötet i april. Bidraget utbetalas i december.

Använd gärna Fritidsforums normalstadgar för lokalförening (se nedan).

Här kan du hämta dokument:

• Brev från förbundsordföranden
• Förslag på normalstadga för lokalförening
• Länk till Skatteverket och registrering av ideell förening för organisationsnummer
• Ansökan om medlemskap för lokalförening

• Uppgifter om lokalföreningen

Medlemskap

Fritidsforum är uppbyggt av medlemmar; Huvudmän med Verksamhetsställen.

Anslutna medlemmar kan bilda lokalföreningar.
Ett breddat medlemskap som ger ökade möjligheter och ekonomiskt stöd till ungdomarnas egna initiativ och inflytande.
Här finns mer information om lokalföreningar>>>

Med huvudman avses förening, kommunal nämnd, styrelse eller annan av Fritidsforum godkänd sammanslutning.

Verksamhetsställen är samlingbegrepp för olika typer av öppen verksamhet som hemgård, föreningsgård, fritidsgård, ungdomshus, kulturhus, ungdomsgård, kvartersgård eller liknande.

► Som medlem i Fritidsforum erhåller man bland annat; låga kursavgifter, resestipendier, möjlighet att delta i projektverksamhet, bidrag till lokala projekt, delta i internationell verksamhet, gårdsutbyte, kurser, seminarier och studieresor. Medlemmar får uppdateringar och information via epost – nyhetsbrevet ”Fritidsforum Aktuellt”.
Tidskriften Fria Tider ingår i medlemsskapet.

► Medlemsavgiften bestäms av ombudsmötet och är 5000 kr för huvudman inklusive ett verksamhetsställe samt 3000 kr för varje ytterligare anslutet verksamhetsställe. För ekonomiskt svaga medlemmar, t ex nystartad förening, kan förbundsstyrelsen besluta om reducerad avgift. Uppgifterna om föreningens ekonomi skall kunna styrkas.

► Ansökan skall innehålla uppgifter om föreningens/gårdens namn och adress, stadgar, styrelseförteckning, verksamhetsplan (eller motsvarande dokument) samt kopia av protokoll med beslut om medlemsansökan

Historik

Lördagen den 26 oktober 1912 började det. Dagarna innan hade de boende i Birkastaden i Stockholm fått en inbjudan till familjeafton i ”Läsestugan” på Rörstrandsgatan 46. Natanael Beskow skulle hålla föredrag. Efteråt bildades den första hemgården, Birkagården i arbetarstadsdelen Birkastan, där Rörstrands Porslinsfabrik fanns. Flera orter följde efter och startade hemgårdar.

Hemgårdsrörelsen byggde på impulser från England, den s.k. settlementsrörelsen. Settlementen uppstod i slumområden i de stora städerna. Meningen var att via settlementen förbättra arbetarnas villkor. Natanael Beskow, teolog och humanist med radikala idéer, hade besökt Toynbee Hall i början av 1900-talet, det första settlementet i England, och tagit intryck av de idéer, som fanns där, idéer för att kunna utjämna klassmotsättningarna och ge arbetarna möjlighet till studier och bildning. Redan 1844 startades i England de första settlementen. Det var bildningsintresserade och socialt engagerade kristna, som gick i spetsen för arbetet. Genom settlementet/hemgården ville man konkretisera sina strävanden. Arbetet direkt ute bland de fattiga i deras egna miljöer var huvuduppgiften. De första hemgårdarna var således en form av samhällsarbete. Idén om hemgårdarnas funktion ligger i själva namnet. Det rådde usla bostadsförhållanden i arbetarkvarteren. Gården skulle likna en hemmiljö, där arbetarna och deras familjer kunde delta i bildningsverksamhet samt kulturella och sociala aktiviteter.

På hemgården ville man ge människorna möjlighet till ökad kunskap, självkänsla och glöd i kampen för att förändra levnadsförhållandena. Beskow anknöt på 30-talet till Krapotkins frihetliga socialism och talade om det demokratiska samhället som: “en organisation för allas samarbete till inbördes hjälp. Detta är demokratins innersta och etiska mening…”

Ett demokratiskt samhälle förutsätter upplysta och demokratiskt sinnade medborgare. Det är innebörden av citizenship.En annan viktig inspirationskälla till hemgårdsrörelsen var Centralförbundet för Socialt Arbete, CSA, som bildades 1903 och blev ett centrum för liberala och humanistiska strävanden. Det fanns också anknytningar till socialistiska strömningar. CSA stod bakom den första utbildningsanstalten för socialarbetare i Sverige, Socialinstitutet i Stockholm 1921.

Herta Svensson hade nära kontakter med familjen Beskow – Elsa och Natanael – och påverkades av hemgårdsidéerna. Hon blev initiativtagare till Sveriges andra hemgård 1916, Södergården, en sjurumslägenhet på Stadsgården 18 i Stockholm. Södergården rekryterade sina besökare från framförallt de anställda i Svenska Tobaksmonopolet. De osunda arbetsförhållandena för tobaksarbeterskorna gjorde att sjukligheten var hög. 1916 anställde Tobaksmonopolet Sveriges första personalkonsulent. Det blev Herta Svensson. Hon blev också föreståndare för Södergården, men det arbetet bedrev hon på sin fritid.

Herta Svensson fanns också bland initiativtagarna till Norrköpings Hemgård som bildades med stöd av Textilarbetarnas Samorganisation. Hemgården i Norrköping startade i en trerumslägenhet på Vattengatan 27 den 15 september 1926.

Hemgårdarna kom att befinna sig i de sociala och politiska strömvirvlarna. Företrädarna för hemgårdsrörelsen var mycket radikala för sin tid. På hemgården ville man ge människorna en möjlighet till ökad kunskap, självkänsla och glöd till kampen att förändra förhållanden. Detta skulle ske genom ”det goda mötet” mellan människor av alla kategorier. Var och en skulle ses som en resurs med något att ge andra. Man ska också ha i minne att flera av hemgårdsrörelsens företrädare var religiösa och via hemgårdarna kunde de få kontakt med vad de kallade ”den organiserade, politiska och socialt vakna arbetarvärlden”. Men det är fel att tro, att hemgårdarna enbart representerar den kristna humanismens tankar. Ådalshändelserna 1931, när obeväpnade demonstranter sköts av utkommenderade militärer, resulterade i Studiehemmet i Kramfors. Talavids Ungdomsgård i Jönköping startade i skuggan av Kreuger-kraschen och 30-talskrisen.

Hemgårdsmedarbetarna engagerade sig redan på 1920-talet i Nordiskt samarbete. Det var under en nordisk konferens som tanken på ett svenskt riksförbund tog form och den 4 november 1937 bildades Riksförbundet Sveriges Hemgårdar. Dess första ordförande blev Natanael Beskow.
På 40-talet engagerade sig flera hemgårdar i kampen mot fascismen.och blev fristad för flyktingar, som räddat sig undan förintelselägren. I början av 40-talet erhöll hemgårdsrörelsen som första ideella organisation statsbidrag, vilket är något år innan t.ex. ABF erhåller statsbidrag.
En metod att nå föreningslös ungdom utvecklade Hans Jensen på hem- och fritidsgårdarna i Linköping – den öppna linjen. Denna metod gav de föreningslösa ungdomarna erfarenheter av demokratiskt arbete i små grupper.

Under 40-talet nappade flera kommuner på ungdomsgårdstanken. Krav restes från olika håll att hitta ställen där s.k. föreningslösa ungdomar skulle kunna få vara. Ungdomsgårdarna blev medlet att försöka komma tillrätta med problemet. Egna kommunala gårdar byggdes upp. Dessa stod i allmänhet enbart öppna för ungdomar. Under hela den tid, som den kommunala ungdomsverksamheten byggdes upp, hävdade hemgårdsrörelsen, att gårdarna måste stå öppna för alla åldrar i syfte att överbrygga onödiga generationsmotsättningar. Målsättningen med gårdsverksamheten borde vara att skapa ett kulturellt och socialt centrum i grannskapet. Så blev det på få platser. Ungdomsgårdarna fick i stället en socialpreventiv funktion och de ekonomiska resurserna för verksamheten blev små.

Efter kriget kom stordriften och välfärdssamhället. Människors behov kategoriserades och alltfler experter tog hand om såväl arbetsliv som fritid. ”Ungdomsproblemet” resulterade i utbyggnaden av ungdomsgårdarna. Hemgårdstanken, som vilar på ”det goda mötet”, hemliknande atmosfär och bildningsideal blev otidsenlig. Klasskampen var inte avslutad, som man trodde.

Låginkomstutredningen visade, att vi hade långt kvar till jämställdheten. Riksförbundet fick åter ett uppsving. Det låg i tiden att engagera sig i miljö- och kulturfrågor. Lite varstans bildades grupper, som kämpade för sitt eget område, för frågor, som var viktiga för dem. Många kände maktlöshet inför kommunala och statliga företrädare och gick ihop för att få styrka av varandra. Under 50- och 60-talet kom förbundet och hemgårdsrörelsen att vara mera inriktade på ungdomsgrupperna. Organisationen öppnas för andra gårdar, såväl med föreningar eller kommuner som huvudmän. 1958 ändrades således förbundets namn till Sveriges Ungdom- och Hemgårdar för att 1969 anta namnet Riksförbundet Sveriges Fritids- och Hemgårdar, till vardags säger vi Fritidsforum sedan 1990.
Under 60-talet kommer nya former av gårdsverksamhet, kvartersgårdar och grannskapsinriktade verksamheter in i rörelsen. 70-talet präglades av målsättningsdiskussioner och metodutveckling av verksamheter i fritidsgårdsarbetet. Det innebar, att man arbetade med försöksprojekt på gårdarna med stöd av olika former av statliga bidrag. Grannskapsarbete, sommarverksamhet, u-landsaktiviteter, film- och dockteaterverksamhet var några områden. Alkohol/narkotikaupplysning och idédiskussioner kring begreppet drogfri gård var också en viktig del i verksamheten. Förbundet engagerade sig i ”områdesarbete för samhällsförändring” och att ge stöd åt hemgårdar, fritidsgårdar, föreningsråd, grannskapsföreningar, kommundelar som försöker åstadkomma förändringar i sitt bostadsområde. Förbundet ville stärka demokratin bl.a. genom att göra varje hem- och fritidsgård till ett socialt och kulturellt centrum i grannskapet. 1973 protesterar förbundsstyrelsen mot USA:s terrorbombningar i Vietnam och en het diskussion utbryter

Styrelsen förklarar sig under rubriken ”Vad har Vietnam med fritidsgårdarna att göra?” i förbundets tidning Fritidsgården. 1974 lämnar förbundet det internationella settlementsförbundet IFS i protest mot att vit sydafrikansk organisationen tilläts vara medlem. Förbundet återinträdde 1992.

80-talet blev en tid med fördjupad internationellt engagemang med fokus på miljö- och fredsfrågor. Kärnvapenupprustningen och kalla krigets dagar var räknade. Över hela världen växte ett starkt folkligt tryck på makthavarna om förändring. Förbundet uppmanade medlemsgårdarna att tillsammans med lokala freds-, miljö- och folkbildningsorgsanisationer symboliskt utropa kommunen som kärnvapenfri zon. Det övergripande syftet var att skapa opinion för att Norden ska bli en kärnvapenfri zon, för att kärnvapenmakterna ska sluta ett provstoppsavtal. På riksplanet togs initiativ till ett flertal aktiviteter; fredsbudkavle, fredscykling, ”framtidsbussen” och att medarrangera fredsfestivaler med final i dåvarande sovjetiska Murmansk 1989. På många hem- och fritidsgårdar resulterade aktiviteterna i ökat samarbete med det lokala föreningslivet. Gårdarna utvecklade sin funktion som ett socialt, kulturellt och pedagogiskt centrum i grannskapet. Fredsarbetet, miljöarbetet och solidaritetsarbetet bidrog till att förverkliga förbundets särskilda syfte med gårdsverksamheten.

90-talet har i mycket gått i jämställdhetens tecken. 1990 antog Fritidsforum ett jämställdhetspolitiskt program. Det är pojkarna som syns och hörs. De tar det offentliga utrymmet, gator och torg, i besittning ofta på ett mycket påtagligt sätt. Flickor däremot är i stort sett osynliga. På fritidsgården upplevs tjejerna ofta som en passiv grupp, som sitter och tittar på och upplevs som svåra att få med i verksamheten. Killarna däremot är lättare att aktivera. Men det är också så, att tjejerna erbjuds färre möjligheter att utöva sina intressen. Det är därför viktigt att finna former för att möta flickors intressen och behov. Att ge flickor samma möjlighet till en aktiv fritid. Fritidsforum arbetar med att lyfta fram tjejverksamhet och att stärka ledare i det arbetet. 1993 avslutades ett stort projekt “Men tjejerna då!”, som omfattade nio lokala projekt, alla med olika karaktär och förutsättningar. Projektet avsåg att öka flickors inflytande på fritiden samt att hitta arbetssätt som utgår från flickors behov. Projektet visade tydligt, att tonårsflickor inte är nöjda med att sitta hemma utan är intresserade av och har samma behov av intressanta och utvecklande fritidsaktiviteter som pojkar.

Man måste bara anpassa innehållet, formerna och metoderna att nå flickorna. 90-talet har förbundet också präglats av målsättningen att få fram ”riktlinjer för bra gårdsverksamhet”. Fritidsforums medlemmar utgörs av en brokig skara av varierande inriktning, verksamhetsformer och huvudmän. Här finns hemgårdar med många anställda och nya områdesföreningar som drivs helt på ideell grund. De flesta medlemmar består emellertid av kommunala fritidsgårdar med inriktning på ungdomar. Syftet med ”Riktlinjer för bra gårdsverksamhet” är att förtydliga förbundets syn på gårdsverksamhet och att vara ett instrument för utvärdering lokalt av verksamheten samt att uppvärdera och utveckla gårdsverksamheten. Riktlinjerna är något som politiker, tjänstemän, fritidsledare och gårdsbesökare kan stämma av sin verksamhet emot.

Att på ett begränsat utrymme återge rättvist de diskussioner, aktiviteter och framförallt alla de personer, som gjort och gör Fritidsforum till det är, låter sig inte göras.

Ronny Bengtsson

Källor
Landet Lagom – Folkhemmet på lokalplanet. Red. Lundberg / Mattsson (Byggforskningsrådet 1997).
Jubileum. Artikel av Gunilla Laurin i Fria Tider 3/97.
Mera om RSFH. Artikel av Matts Mattsson i tidningen Samspel 2/82.
”Ungdom, Fritid, Kultur” av Kjell E Johansson (Bo Cavefors bokförlag 1976).
Från Hemgård till Ungdomsgård av Hans-Erik Olson. (Fritidsforums förlag1982).
Det goda samhället. Fritidens idéhistoria 1900-1985 i ett dramatiskt perspektiv av Matts Matttsson. (Fritidsforums förlag 1989).
Toynbee Hall – The first hundred years av Asa Briggs och Anne Macartney (Routledge & Kegan Paul 1984).
Birkagården. Den första tiden. Birkagårdens årsbok 1995. Redaktör Rolf Johansson. (Stiftelsen Birkagården 1995).
Södergården. Sveriges andra Hemgård, 1916-1986 av Sven Sundin (RSFH:s förlag 1986).
Tidningen Hemgården 1949.
Tidningen Hemgårdsbladet, flera årgångar.

Betänkandet av "Utredningen om unga utanför"

SOU 2003:92

Bärande relationer och demokratiska möten

Fritidsforum har under senare år utforskat och utvecklat fritidsledarnas arbete med att bygga bärande relationer till enskilda besökare och att använda gruppen som kraft för att skapa tillhörighet. Dessa undersökningar finns tillgängliga i form av böckerna Bärande relationer och Den vackra motmakten (Fritidsforum 2001 och 2004).

Stockholm den 6 februari 2003
Lalle Seth
ordförande

---

In med unga utanför

– genom fritidsgården till samhället

[Remissvar]
Regeringen har låtit Utredningen om unga utanför gå ut på remiss. Fritidsforum har beslutat lämna följande synpunkter, vilka kan sammanfattas i meningen:
Använd fritidsgården på dagtid till ett lokalt bildningscentrum för demokratiskt ledarskap för att möta unga utanför.

BAKGRUND

Fritidsforum

Kategorin “unga utanför” är en väsentlig del av fritidsgårdarnas besökargrupp även om alla i kategorin inte besöker gården. Verksamheterna beskrivs ofta som förlängda vardagsrum för öppna och frivilliga möten mellan ungdomar och vuxna. Fritidsledare spelar ofta rollen som signifikanta vuxna för ungdomar som uppfattas som problem i andra miljöer. Fritidsgårdarna är genom sin öppenhet unika arenor för människors möten i samhället.

På 40-talet lanserade Hans Jensen i Linköping den öppna linjen på hemgården. Den syftade till att skapa möten även utanför de mer organiserade aktiviteter som hemgården stod för. Den öppna linjen, som senare kom att kallas öppen verksamhet, öppnade upp för relationer utan förutbestämda mål och i förlängningen existentiell bekräftelse – “du duger som du är möten”.

På 60-talet översatte Curt och Margit Norell, religionsfilosofen Martin Buber till svenska. Curt och Margit var centralgestalter i hemgårdsrörelsen och Buber gav ord och begrepp för mötet mellan människor. Där ett Jag möter ett Du och båda accepterar varandras rätt att vara exakt det de är träder människorna in i en särdimension av tillvaron som Buber kallar det mellanmänskliga. Men detta möte är sällsynt. Alltför ofta vill Jag påverka, förändra eller exploatera Du vilken då reduceras till ett Det – ett objekt för Jags intressen. Budskapet i Bubers filosofi handlar bland annat om att ambitionen att påverka andra förhindrar påverkan genom att det reducerar den som ska påverkas till ett objekt. En verklig väg till påverkan går istället genom att själv vara klok. Andra kommer att upptäcka detta och därmed frigörs
utveckling hos dem. Buber kallar det att frigöra istället för att påtvinga. Öppenhet och frivillighet är centrala begrepp för det mellanmänskliga mötet.

Ungdomar

“Ungdomar” är ingen vetenskaplig kategori på samma sätt som klass och kön. En människas klasstillhörighet bestäms av hennes förhållande till produktionsmedlen, det biologiska könet bestäms av kromosomsammansättningen och det sociala könet av den könsroll man tilldelats och tillägnat sig. Ungdomar som kategori definieras endast utifrån en bestämd historisk kontext. Nilsson definierar ungdom som inte bara det att vara ung utan att man varken är barn eller vuxen. Denna vaga definition reser frågan om ungdomar i sig äger några gemensamma kännetecken utöver de redan nämnda att varken vara barn eller vuxna.

Elkind skriver att “Det bästa ordet för att beskriva det tillstånd som dagens tonåringar befinner sig i är kanske ‘oplacerade’. Tonåringar är inte undanträngda i den meningen att de har försatts i en situation som de inte vill vara i (ett tillstånd som ibland kallas anomi). Inte heller är de felplacerade i den meningen att de har hamnat på fel ställe (ett tillstånd som ibland kallas alienation). De är snarare oplacerade i den meningen att det inte finns någon plats för en ung människa som behöver en måttfull och kontrollerad introduktion till vuxenvärlden.”

Om man söker på ordet “ungdom” i Nationalencyklopedins cd-version så hamnar man på ”ungdomsbrottslighet”, en talande upplysning i sig. Ungdomsbegreppet finns, men endast i kombination med problembeteende.

Ungdomstiden brukar också beskrivas som tiden då de grundläggande identitetsfrågorna ska besvaras – vem är jag, duger jag, vad ska jag bli? Men kanske är ungdomstidens främsta kännetecken konsumtion utan produktion. I tidigare samhällen togs barnen i anspråk tidigt i den ekonomi (hushållning) som kretsade runt familjen eller som lärlingar inom hantverk, handel och sjöfart. Dagens ungdomstid utmärks av en ensidig konsumtionsroll och då avses inte bara konsumtion av kommersiella varor utan konsumtion i bred bemärkelse, av offentliga tjänster som skola och fritidsgård och färdiga fritidsaktiviteter som film och organiserad föreningsverksamhet.

En företeelse som speglar människans identitetsförändring under de senaste hundra åren är att män och kvinnors identitet tidigare intimt hörde samman med deras roll i produktionen och reproduktionen (familjen). En man beskrev ofta sig själv utifrån det yrke han hade vilket speglade hans plats i produktionen. ”Jag är stuveriarbetare”, ”jag är disponent”. Kvinnor beskrev sig ofta som ”Jag är fyrabarnsmor”, ”jag är hemmafru”. I dag tycks identitet i allt högre grad bestämmas utifrån människors plats i konsumtionen. Ungdomar bedömer och bemöter varandra mycket utifrån kläd- och musikstil, alltså utifrån vad de konsumerar på sin fritid. Man blir vad man äter, kan det också uttryckas. Fritiden har blivit en ”nationalscen för identitetsutveckling”, skriver Berggren. Fritiden framstår främst som en arena för konsumtion. Andra har pekat på att barn- och ungdomars spontanidrott försvunnit till förmån för färdigorganiserade aktiviteter i idrottsföreningars regi. Också detta pekar på en övergång från produktiv till konsumerande position för barn och unga. Det är inte bara de kommersiella krafterna som vill ha de unga till goda konsumenter. Också andra delar av samhället främjar en sådan utveckling.

Erich Fromm beskriver konsumtion såsom tillhörande ägandets livsform. Han skiljer mellan varandets och ägandets livsformer vilka han menar utgör tillvarons grundproblem. Distinktionen mellan varande och ägande kan liknas vid skillnaden mellan kärleken till livet och kärleken till det som är dött. Att ”ha” och att “vara” är två fundamentalt olika upplevelseformer, vars respektive styrka är bestämmande för skillnaden mellan individers karaktärer och mellan olika typer av samhällskaraktärer. Att ha innebär ägande och leder till försvar, våld och aggression. Att vara kräver oberoende, frihet, mänsklig mognad och kritiskt förnuft, menar Fromm som också hänvisar till Marx som i sin tur menade att lyx är ett fördärv lika väl som fattigdom och att vårt mål borde vara att vara mycket, inte att ha mycket.

Fromm kallar konsumtionen för den viktigaste formen av att ha i vårt förmögna samhälle och han ser att den har egenskaper på gott och ont. Den lindrar oro, därför att det man har inte kan tas ifrån en, men den tvingar oss också att konsumera mer och mer därför att tillfredsställelsen över tidigare förvärv så snart går över. Upplevd knapphet, är ett annat uttryck för ägandets livsform. En ständigt gnagande känsla av att inte ha tillräckligt.

Fromm menar också att bilar, teve, resor och sex är de viktigaste föremålen för nutida konsumentanda. Dessa brukar beskrivas som fritidsaktiviteter men Fromm menar att de borde kallas fritidspassiviteter. Kihström och Roos uppmärksammar samma tendens och refererar till en engelsk undersökning som konstaterar att fritiden genomgått en förändring i riktning mot ökad privatisering, individualisering, kommersialisering och passivisering (Berggren). Forskarna konstaterar också att ekonomiskt svaga grupper, till vilka gårdsbesökare i gemen kan räknas, kan marginaliseras i sin individualiseringsprocess eftersom de saknar pengar för att få tillgång till det kommersiella och kulturella utbud som tarvas.

En annan position där konsumtion är i obalans i förhållande till produktion utgörs av slavtillvaron. Slavens uppgift är att producera mer än vad som går åt för hans överlevnad där överskottet tas om hand av slavägaren. Slaveriet upprätthålls med hjälp av yttre tvång. Den ensidige konsumenten å andra sidan konsumerar mer än vad hon producerar. Oftast är det föräldrarna som får täcka underskottet. Det är ett internaliserat, inre begär, som upprätthåller konsumtionsförhållandet. Konsumenten är det eviga spädbarnet som skriker efter flaskan, uttryckte sig Fromm. Konsumtion är en kompensation för brist på kärlek. Bristen på tid att vara tillsammans med vuxna kompenseras med konsumtion. Detta är enligt vår uppfattning det mest utmärkande draget för ungdomstiden. Denna brist på tid att vara tillsammans med vuxna ett kännetecken som rör sig över klass, kön och etnicitetsgränser men som ställer till olika stora problem för individen utifrån klass, kön och etnicitet.

De senaste 15 årens starka polarisering mellan företeelserna globalisering och individualisering innebär en accentuerande förlust av mellanliggande sociala system. Individerna blir än mer utelämnade åt sig själva vilket beskrivs som tillhörighetsförluster. Dessa förändringar påverkar ungdomar i allmänhet och utsatt unga i synnerhet. Behovet av att skapa fungerande sociala miljöer för ungdomars tillvaro ökar.

Familjens ansvar

Det är ingen nyhet att många ungdomar faller utanför de ordinarie system som samhället ställer till förfogande för att skapa duglig arbetskraft och främja mänsklig tillväxt. Mats Trondman, professor i kultursociologi och ungdomsforskare i Växjö och Malmö, gör en fallstudie av en grupp ungdomar i sin bok Kloka möten. Ungdomarna i studien tillhör kategorin “unga utanför” på grund av skingrade familjer, där föräldrarna inte fårmått att skapa och upprätthålla bärande relationer till sina barn. Trondman beskriver skilda och skingrade familjer som “familjer i vilka vuxna till följd av sina egna livssammanhang också skingrats som bärande konstellationer för barnets bekräftelse, tillhörighet och utveckling”.
För att finna produktiva vägar tillbaka för de unga utanför är det dock oväsentligt att förstå vari deras utanförskap bottnar. Ett arbete med gruppen unga utanför bör inte bygga på diagnostiskt tänkande utan ta utgångspunkt i ett främjande förhållningssätt.

De barn som inte fått tillräcklig tillgång till vuxenhet i form av bärande relationer kommer att uttrycka denna brist på olika sätt. Några kommer att provocera sin omgivning, andra kommer att vara så upptagna av egna inre processer att de inte kan tillgodogöra sig undervisning eller fullfölja praktiker och arbeten. Det centrala är emellertid att det inte är barnet som är problemet utan att det med sitt avvikande beteende på ett kompetent sätt visar just bristen i den vuxna omgivningen (Juul – familjeterapeut). Ur detta perspektiv är utredningens formulering om att de unga utanför “…har misslyckats i de ordinarie systemen” (s. 12) synnerligen olycklig. Det är inte de unga utan systemen som misslyckats, enligt vår uppfattning. Därför behövs det tillskapas nya utvecklingsmiljöer för just denna kategori, miljöer som inte är direkt förbundna med problemorienterade institutioner som sociala myndigheter eller med utbildningsambitioner som det ordinarie skolsystemet.

Skolan

Bengt-Erik Andersson, som är professor i utvecklingspsykologi vid Institutionen för Barn- och Ungdomsvetenskap vid Lärarhögskolan i Stockholm, har upprepade gånger undersökt elevers trivsel i skolan. Han har funnit att cirka en tredjedel av eleverna i högstadiet och gymnasiet tycker att skolan är trist och alltför teoretisk. I DN den 16 juni 1997 skrev han att dessa ungdomar till och med finner tillvaron i skolan vedervärdig.

“Om unga människor tvingas att år efter år befinna sig i en situation där de upplever att de är sämre än alla andra, att de inte fattar vad som pågår, att de inte hinner med, att de inte blir bemötta med respekt för vad de är utan endast för vad de kan prestera, att de inte är omtyckta av vuxenvärlden och kanske inte heller av sina kamrater, att de inte har några som helst möjligheter att påverka sin situation, då menar jag att man gör övervåld på dem. Då är det skolan och samhället som utövar psykiskt våld på en grupp av sina elever och då kan man inte heller förvåna sig över att man får våld tillbaka.” (Locus 2/98).

Andersson pläderar för att bygga om skolan till “bildningscentrum” där lärarna ska agera handledare, mentorer och stimulatorer men frågan är om en sådan tranformation av skolan är möjlig. Det är skolans belönande av prestationer som utgör en väsentlig del av problemet, enligt vår uppfattning. De unga utanför har ju redan misslyckats inom göra-kulturen. Det som behövs för de unga är snarare tillvaro i en temporär vara-kultur för att bygga upp självkänslan.

Det sociala

Den del av de “unga utanför” som utagerar sitt utanförskap i form av drogmissbruk, kriminalitet eller asocialitet blir i allmänhet föremål för åtgärder från de sociala myndigheterna. De vanligaste åtgärderna som vidtas är samtal och gruppverksamheter i egen regi, placering i familjehem och på HVB-hem. Syftet är att på olika sätt skapa utökat skydd runt de unga. Familjehemsplacering innebär att den unge får lära sig ett nytt familjesystem där han eller hon kan göra om delar av sin barndom. HVB-hemmets uppgift är liknande men med större professionella resurser till förfogande i form av pedagoger och psykologer men oftast mindre av vardagligt familjeliv. De sociala myndigheternas agerande domineras av patogena synsätt och diagnostiskt tänkande

Som ett resultat av bland annat bristande ekonomiska resurser och salutogent nytänkande försöker nu många kommuner att utveckla mellanvårdsformer med dagverksamheter i form av anpassade aktiviteter i syfte att få ungdomarna att fungera socialt. Men en stor svårighet i detta sammanhang är att etablera en främjandekultur i en problem- och förebyggartradition.

Vuxna utanför

Unga utanför blir med åren äldre och betecknas då som vuxna utanför. De återfinns ofta som långtidsarbetslösa, internerade eller utslagna. De långtidsarbetslösa har genom åren genomgått mängder av arbetsmarknadsutbildningar, motivationskurser, anlagstester och praktiker utan att dessa aktiviteter berört dem på djupet.

1999 genomfördes som ett EU-projekt en sexmånaders utbildning till projektledare för långtidsarbetslösa i Västernorrland. Kursledarna använde den omvända pedagogiken att kursdeltagarna gjordes ansvariga för sitt eget skapande av kunskap. Kursdeltagarna fick också tillgång till en betydande summa för konsulthjälp under förutsättning att de skaffade sig en beslutsordning för att hantera pengarna. Processerna kring utforskandet av det egna ansvaret och hur gruppen skulle bemyndiga sig själv ledde till kvalitativa förändringar i många av kursdeltagarnas liv. De skaffade sig vuxen behörighet utifrån kursledningens filosofiska perspektiv att ansvarigheten är livets väsen. Processerna finns beskrivna i detalj i rapporten Folklig mobilisering – se litteraturlista.

Bärande relationer

I slutet av 90-talet genomförde Fritidsforum en omfattande kartläggning av fritidsledarnas arbete. Resultatet kan sammanfattas i begreppet bärande relationer vilket beskriver förhållandet mellan ledare och besökare på fritidsgården. Fritidsledaren är för många gårdsbesökare den signifikante vuxne som de får pröva bärkraftigheten i den egna personligheten gentemot. Fritidsledaren har ofta uppdraget att se och höra besökarna, det vill säga bekräfta dem i det de är. Fritidsledarna har ofta goda relationer till ungdomar som andra betraktar som problematiska. En central lärdom av försöksverksamheten var att den som betraktar andra som ett problem är själv själva problemet. Fritidsledarna i försöksverksamheten ombads att bygga en bärande relation till den ungdom som de fann mest avskyvärd på gården. Trots visst motstånd från ledarnas sida fungerade det utmärkt. En fritidsledare från Jönköping uttryckte att problemet inte var den avskyvärde pojken utan hennes egen bild av honom. När hon bestämt sig för att bygga en relation ändrade hon sin bild och därmed sina förväntningar på pojken vilket gjorde relationsbygget både möjligt och enkelt.

Kartläggningsarbetet av fritidsledarnas arbete finns beskrivet i boken Bärande relationer.

Eftersom man är fri att välja perspektiv och reaktioner på det man möter kan man lika gärna beteckna problemungdomar som möjlighetsungdomar. Valet av betraktelsesätt påverkar sedan valet av förhållningssätt och verksamheter för att främja individens utveckling. Utredningen skriver att “unga utanför är ett samhällsproblem” (s. 13). Fritidsforum anser den typen av utsaga olycklig ur flera synvinklar. En mer korrekt beskrivning vore att unga utanför speglar ett samhällsproblem. Då läggs problemet där det hör hemma. Men man kan också välja att betrakta unga utanför som en samhällsmöjlighet. De unga utanför berättar för oss om brister i vår förmåga att införliva alla i samhällsgemenskapen. Genom att agera klokt tillsammans med de unga utanför kan vi lära oss att bli ett bättre samhälle. De unga utanför är de experter som vi måste konsultera för att lära oss av. Det är mycket kompetent av de unga att erbjuda oss denna möjlighet. Med detta perspektiv främjar vi framväxten av subjekten hos de unga utanför. Annars riskerar vi att göra dem till objekt för åtgärder precis på samma sätt som vi alltför ofta agerar inför problem. Med den Buberska vokabulären ska de unga utanför mötas som ett Du (möjlighet – subjekt), inte som ett Det (problem – objekt). Den sociala ingenjörskonstens era är passé och ska ersättas med samskapande handlingar, enligt vår uppfattning.

Den vackra motmakten

I början av det nya millenniet genomförde Fritidsforum en försöksverksamhet benämnd Demokrati för expressiva. Tanken var att förmedla demokratisk kompetens till ungdomar av “det mer rastlösa slaget” genom äventyrspedagogik och andra verksamheter som bygger på cirkelumgänge. Ett syfte var också att svara på kritiken mot fritidsgårdarna, vilken i korthet går ut på att gårdarna främjar sina besökares underordning i samhället.

Försöksverksamheten och tankeverksamheten kring den utmynnade bland annat i insikten om den stora betydelsen en fungerande grupp har för socialisation och kompensation för dåligt utvecklade överjag. Att tillhöra eller ha tillhört en liten grupp är en nödvändig förutsättning för att förstå och fungera i ett samhälle. Det är genom den lilla gruppen som förståelsen för samhället skapas.

Försöksverksamheten utforskade också grupphandledning som metod att förse ungdomar med demokratisk kompetens. En upptäckt var bland annat att det handledande förhållningssättet är den basala hjälpstil som systematiskt låter den man möter vara kvar i sin egen historia och därmed i sin roll som eget subjekt.

Ungdomarna i projektet fick lära sig att fatta beslut i grupp. Detta skedde genom att arbetet i äventyrsövningarna använde så kallade “ringar”; att de som deltar alltid ställer sig i en cirkel när möjligheter ska utförskas och beslut fattas. En kväll reste sig en ung äventyrspedagog i den öppna verksamheten på en fritidsgård och sade högt: “Ringen om skoterkörkort”. Alla ungdomar som varit med om ringar samlades runt henne. Hon presenterade sin tanke att gården skulle ordna en kurs för alla som ville ta skoterkort. Ordet gick runt och de flesta anslöt sig till idén. Hon skaffade ett mandat att resa kravet mot personalen och kursen realiserades så småningom. Denna historia visar hur en ung flicka skaffar sig behörighet att agera. Ur ett psykoanalytiskt perspektiv utgör gruppen en spegel av aktörens inre. Hon hade, i det perspektivet, genom det demokratiska arbetssättet inom äventyrspedagogiken, skaffat sig behörighet i sitt eget liv.

Projektet Demokrati för expressiva finns beskrivet i boken Den vackra motmakten.

Fritidsgården och skolan som fenomen

Fritidsgården är en säregen blomma i samhällets bukett av institutioner. Fritidsgårdens väsen är det existentiella mötet i en miljö som präglas av öppenhet, frivillighet, tidsobundna aktiviteter, varierande deltagare och betonande av relationer. Fritidsgårdens öppna verksamhet är en vara-kultur i skarp kontrast till skolans prestationskultur vilken präglas av slutenhet, tidsbundenhet, fasta grupper och belöningssystem efter prestation. Gårdens kvalité kan dock variera från kontroll till autonomi.

Fritidsgården liknar, när den är som bäst, i sin öppenhet folkkyrkan, i sin bildningsambition biblioteket, i sitt möte med besökaren den gode vännen och i sitt möte med ungdomar den ansvarstagande vuxne. När gården är som sämst agerar den b-lag åt de sociala myndigheterna, skvallerbytta åt polisen, rastvakt i skolan, kompis på ungdomarnas nivå och moraliserande granntant på stan. Det centrala med fritidsgården är dock potentialen att möta unga utanför.

Det unika med gården är också att det är den enda offentligt finansierade institution där ungdomar i så kallad riskzon är överrepresenterade (Blomdahl). Fritidsgården är för många ungdomar ett förlängt vardagsrum. Enskilda socialarbetare har också vittnat om att gården är många ungdomars “enda hem”.

Den svenska folkskolan tillkom i mitten av 1800-talet för att stävja oron på landsbygden bland underklassen. Denna disciplinerande, förvarande och sorterande funktion hos skolan finns kvar än idag (Abrahamsson). De kommunala fritidsgårdarna tillkom hundra år senare med ett liknande uppdrag, kontrollera arbetarklassens pojkar med expressiv livsstil, men nu med ideologin som kontrollmedel snarare än fysisk förvaring (Olson). Hans-Erik Olson visar i sin avhandling om ungdomsgårdarna att det har skett en kamp mellan kontroll- och autonomisträvanden på gårdarna. Fritidsforum har länge verkat för att få bort kontroll- och problemperspektivet från gårdsverksamheterna. För att möta den växande gruppen unga utanför tror vi dock att man bör gå utanför befintliga institutioner. Något helt nytt måste tillskapas som kan ta utgångspunkt i ett främjande perspektiv och de senaste årens forskning kring vad som skapar friskhet och välfärd hos människor (salutogenes).

Unga i friskzon

Fritidsforum har sedan länge valt bort begreppet riskzonsungdomar och ersatt det med friskzonsungdomar. Den betraktare som valt att se utagerande ungdomar som riskzonsungdomar har valt ett patogent synsätt som Fritidsforum tar avstånd ifrån. Avståndstagandet tar sin utgångspunkt i att valet av betraktelsesätt får betydelse för förhållningssättet. Fritidsforum betraktar ungdomar som uttrycker brister i sin vuxna omgivning med olika typer av provocerande beteende som en kompetens. Det är bra att de berättar sin historia så att fritidsledare kan möta dem där de är; unga människor med rätt att vara just det de är.

Skyddsfaktorer

Ben Furman nämner i boken Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom att följande faktorer skapar hälsa och skydd runt barn:

• Ett gott förhållande med en människa som upplevs som viktig.
• Att få vara ute i markerna och göra naturiakttagelser.
• Att genom fantasi frambesvärja erfarenheter och upplevelser som verkligheten inte kan ge.
• Att läsa och skriva.
• Att vara bra på något och kunna uttrycka det.
• Klara regler och gränser.
• Att hysa framtidsplaner.
• Att kunna uttrycka sina behov.

Hagström/Redemo skriver i boken Låter sig skyddsänglar organiseras, att en ytterligare viktigt friskhetsskapande faktor är att bli betraktad som en möjlighet, inte som ett problem.

KONKRET FÖRSLAG

Fritidsforum föreslår att lokal försöksverksamhet med att skapa lokala bildningsforum för unga utanför genomförs på ett antal orter i Sverige. Gärna med fritidsgårdens lokaler som materiell bas där det är möjligt, Fritidsforums ideologi och erfarenheter som vägledare och i ett nätverk bestående av fritidsgård, skola, sociala myndigheter, arbetsförmedling och bildningsorganisationer såsom folkhögskola, studieförbund och frivilligorganisationer.

Det behövs en ny form av verksamhet för att tillföra unga utanför social kompetens och egen behörighet. Varken skola, fritidsgård, sociala myndigheter eller arbetsförmedling kan eller bör axla ett sådant ansvar. Men de bör finnas med som referenser och kontakter.

Uppdraget för den nya utvecklingsmiljön – lokalt bildningsforum för ledarskap – ska vara att förmedla social kompetens i betydelsen upprätta bärande relationer och ingå i sociala system. Verksamheten ska genomföras i form av en ettårig bildning till cirkelledarskap och ge de unga egen behörighet.

Fritidsforum är en lämplig organisation att härbärgera en sådan försöksverksamhet på grund av de ovan beskrivna erfarenheterna av arbete med bärande relationer för att skapa bekräftelse, gruppaktiviteter för att skapa tillhörighet och handledning för att skapa utveckling.

Men fritidsgårdarnas uppdrag i samhället är att möta människor på deras fria tid, inte att kompensera för bristande social kompetens, även om sådant arbete i praktiken också förekommer. Med detta vill vi understryka att det behövs något nytt både vad gäller tänkande och organisationsformer. Nya tider kräver nya utvecklingsmiljöer även om de föreslagna bildningsfora i mångt liknar hemgårdarna vars funktion var att skapa tillhörighet åt utsatta människor.

Följande principer bör vara vägledande:

1. Alla barn och ungdomar ska ha rätt till dagligt bekräftande miljöer. De flesta får sin bekräftelse i familjen, skolan, bland vänner, på fritiden. Det lokala bildningscentrat ska betraktas som en ytterligare bekräftande miljö bland samhällets mångfald av bekräftande miljöer.

2. Verksamheten måste grunda sig på frivilligt deltagande. De unga ska när som helst kunna avbryta sin tillvaro på bildningscentrat utan att det får några negativa konsekvenser från myndigheternas sida. Det är själva frivilligheten som ger verksamheten dess bildande värde.
Därför ska heller inte något som helst motivationsarbete förekomma i form av yttre tryck.

3. Målgruppen ska vara ungdomar, unga män och kvinnor jämt fördelade, i åldrarna 16-20 år som står utanför studier, arbete eller praktikplats på grund av bristande förmåga att ta “ta sig in”. Den som inte vill måste först hitta sin egen vilja. Det innebär att målgruppen reduceras till de som vill av dem som befinner sig utanför.

4. Rekrytering till bildningsverksamheten ska göras av gymnasieskola, bibliotek och andra kulturinstitutioner, fritidsgård, BUP, arbetsförmedling och sociala myndigheter. Dessa institutioner bör också finnas med i en referensgrupp kring verksamheten tillsammans med bildningsinstitutioner som folkhögskola, frivilligorganisationer (Verdandi, Studieförbund etcetera).

5. Bildningsverksamheten ska utformas som en utbildning till cirkelpedagog men där deltagarna så snart som möjligt ska ut i ordinarie sociala system (praktik, skola, arbete). Detta för att de ska få handledning på sina vardagssituationer.

6. De som ska arbeta med bildningsverksamheten bör ha vidareutbildats till cirkelpedagoger och till handledande förhållningssätt. Denna kompetens innebär att kunna leda äventyrsövningar, delningar, cirkelsamtal och enkla frågerundor samt att behärska kollegiehandledning.

7. Det ska råda total öppenhet kring uppdraget att utveckla den sociala kompetensen.

På uppdrag av Fritidsforums styrelse
Lalle Seth
ordförande

---

Refererad litteratur
Abrahamsson, SOU 1974:1, Skolan som arbetsplats.
Berggren (red.), Fritidskulturer, Studentlitteratur, Lund 2000.
Blomdahl/Claesson, Fritidsgården – dess besökare och framtid, Fritid Stockholm 1989.
Buber, Jag och Du, Dualis förlag, Falun 2001.
Elkind, Nästan vuxen, Natur och kultur, Viborg 1991.
Fromm, Att ha eller att vara, Natur och Kultur, Borås 1997.
Furman, Det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom, Natur och kultur, Stockholm, 1998.
Hagström/Redemo/Bergman, Låter sig skyddsänglar organiseras? Förlagshuset Gothia, Växjö 1999.
Juul, Ditt kompetenta barn på väg mot nya värderingar för familjen, Wahlström och Widstrand, Falun 1998.
Locus, tidskrift för barn- och ungdomsvetenskap, nr 2/98.
Laxvik/Mårdberg, Folklig mobilisering – om KASAM, civilitet, tid och folkbildning, Projektjägarna, Ö-vik 2000.
Laxvik, Bärande relationer – normativ rapport om förutsättningar för goda möten i öppen verksamhet på fritidsgård, Fritidsforum, Malmö 2001.
Laxvik, Den vackra motmakten – om att handleda till medborgarskap, Fritidsforum, Malmö 2003.
Nilsson, Fritid i skilda världar, Ungdomsstyrelsen 1998.
Olson, Staten och ungdomens fritid, Arkiv, Lund 1992.
Trondman, Kloka möten – om den praktiska konsten att bemöta barn och ungdomar, Studentlitteratur, Lund 2003.

Jämställdhetspolitiskt program

All verksamhet inom Fritidsforum såväl styrelse, kansli, utbildning/utveckling, information skall genomsyras av det jämställdhetspolitiska programmet

Jämställdhet – att ge kvinnor och män formellt lika villkor i arbets- och samhällsliv och samma skydd mot att missgynnas p g a kön regleras i gällande lagstiftning.

Fritidsforum skall bedriva jämställdhetsarbete på tre nivåer:

1. Bland ledare
2. Bland besökargruppen och i verksamheten
3. Bland tjänstemän och beslutsfattare

Dessa tre nivåer är alla lika viktiga

Demokrati

Fritidsforum skall verka för en jämn könsfördelning i alla förbundets verksamheter, kommittéer och grupper.

Opinionsbildning

Fritidsforum skall arbeta aktivt för att vara en av de ledande pådrivarna i frågan jämställd fritid för flickor, pojkar, män och kvinnor i såväl kommuner, stat och i organisationer/föreningar, nationellt och internationellt. Genom opinionsbildning skall förbundet föra ut kunskap om de olika samhälleliga förutsättningar som finns för flickor/pojkar, kvinnor och män och dess betydelse för relationer mellan könen.

Forskning och utveckling inom fritid och kultur

Fritidsforum skall arbeta aktivt för att belysa den forskning som sker i flera av landets kommuner i frågan jämställd fritid/kultur. Förbundet skall även arbeta för att uppmuntra fler kommuner till att göra jämställdhet analyser på sina verksamheter.

Utbildning

Fritidsforums kurs- och utvecklingsverksamhet skall formas så att både kvinnor och män bereds lika möjlighet till utveckling och kunskap.
Förbundets kursverksamhet skall belysa de sociala och kulturella skillnader mellan könen som finns och som ger olika förutsättningar beroende på om man är född till pojke eller flicka.
Projekt- och övrig utvecklingsverksamhet skall bedrivas utifrån ett jämställdhetsperspektiv med människan som norm.

Fritidsforums styrelse och kommittéer

Nya styrelseledamöter skall genomgå någon form av jämställdhetsutbildning och få en klargörande information av förbundets jämställdhetsarbete. Vid varje styrelsemöte skall jämställdhets arbetet i förbundet aktualiseras.

Fritidsforums personal

Personalen anställda av Fritidsforum skall så långt som möjligt ha en jämn könsfördelning. Jämställdhet skall diskuteras och aktualiseras kontinuerligt, ny rekryterad personal skall genomgå någon form av jämställdhets utbildning och få en klargörande information av förbundets jämställdhetsarbete.

Uppföljning av jämställdhetspolitiskt program

Fritidsforum skall fortsätta utveckla mätinstrument för förbundets jämställdhetsarbete.

Jämställdhetspolitiska program antogs senast av ombudsmötet i Karlstad 2002.

Åtgärdsplan för jämställdhet

Demokrati

Förbundsstyrelsen skall utse två förtroendevalda med särskilt ansvar för att bevaka förbundets jämställdhetsarbete.

Opinionsbildning

Fria Tider skall i varje nummer redovisa något som hänt i Fritidsforums verksamhet och/eller i samhället som rör jämställdhet. Ett nummer per verksamhetsår skall innehålla en detaljerad redovisning av något som förbundet arbetat med för att utveckla jämställdheten inom Fritidsforum.
En konferens för förtroendevalda, tjänstemän och ledare skall genomföras mellan varje ombudsmöte.
Samarbetet med andra organisationer och myndigheter skall fortsätta genom bl a Ungdomsstyrelsens nätverk. Tillsammans med dessa organisationer och myndigheter skall Fritidsforum sprida erfarenheter och fördjupa arbetet genom konferenser, projekt och gemensamma uttalanden.

Forskning och utveckling inom fritid och kultur

Fritidsforum skall aktivt delta vid konferenser där jämställdhetsfrågor diskuteras och utvecklas. Genom Fria Tider redovisa resultat och belysa gammal och ny forskning. Utveckla ett enklare analysinstrument för våra verksamhetsställen som kan användas för utvärdering av den egna verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv. Fritidsforums jämställdhetspolitiska program ska efter varje ombudsmöte föras ut till alla medlemmar, verksamhetsställen och andra intresserade/berörda.

Utbildning

Jämställdhet skall vid varje kurstillfälle belysas.

Fritidsforums personal

Förbundets anställda skall deltaga vid förbundsstyrelsens jämställdhetsutbildning. Någon i personalen skall utses för att ha ett övergripande ansvar i frågan. Innan beslut fattas av samordningsmötet skall frågan behandlas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Jämställdhetskonsulenten ansvarar för att nyanställd personal introduceras i Fritidsforums jämställdhetsarbete.

Fritidsforums styrelse och kommittéer

Förbundsstyrelsen skall utvärdera och revidera det jämställdhetspolitiska programmet och åtgärdsprogrammet inför varje ombudsmöte.
Förbundsstyrelsen skall mellan varje ombudsmöte genomgå jämställdhetsutbildning. Innan beslut fattas av FS/AU skall frågan behandlas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Valberedningen har ett särskilt ansvar att beakta jämställdhetsperspektivet i nyrekrytering av styrelseledamöter.

Uppföljning och metoder att mäta jämställdhet

Nya mätmetoder för att kunna redovisa förbundets jämställdhetsarbete skall tas fram och förfinas.
Resultatet av de hittills framtagna mätmetoderna skall redovisas i verksamhetsberättelsen.

Fritidsforum – inte bara ett forum för fritid

Fritidsforum ser inte gårdar enbart som en fritidsinstitution utan vill att de skall vara centrum i ett samhällsutvecklande och samhällspåverkande arbete. Hur verkar Fritidsforum för att detta skall bli verklighet? Låt oss berätta om några verksamheter.

Öppna Gårdar

Alla medborgare har rätt till meningsfull fritid och tillgång till bra mötesplatser. När kommunerna av krassa ekonomiska skäl stänger fritidsgårdar, eller drar undan grunden för föreningsgårdar- kvartersgårdar-, hemgårdar eller områdesverksamheter, kapas en möjlighet till möten och förståelse – inte minst mellan svenskar och invandrare.

Men tjejerna då?

Tonårsflickorna glöms bort i den kommunala fritidsverksamheten. Flickornas upplevs som en passiv grupp som är svår att få med i verksamheten. Killarna däremot är lättare att aktivera och tar därför åt sig mer av fritidsutbudet. Därför satsas mer pengar på killarna än på tjejerna. Det satsas mer pengar på pojkarna (t.ex. ishockey) än på flickor (t.ex. hästsport). Forskare visar i fritidsvaneundersökningar att cirka 10 procent av resurserna borde omfördelas till flickornas fördel. Det som skrivs eller sägs om ungdomar i reportage, utredningar och forskningsrapporter, handlar nästan enbart om pojkar. Pojkarna syns och hörs. De tar det offentliga utrymmet, gator och torg, i besittning ofta på ett mycket påtagligt sätt. Flickor däremot är i stort sett osynliga. Det tränas vi till från födseln. Fritidsgårdar har historiskt sett kommit till utifrån de stökiga pojkarnas behov. Verksamheten har därför i hög grad utformats därefter. Att flickor missgynnas är i och för sig inget specifikt för fritidsverksamheten utan går igen i hela samhället. Fritidsforum arbetar med att lyfta fram tjejverksamhet och att stärka ledare i det arbetet. Projektet “Men tjejerna då!”, som har avslutats, syftade till att öka flickors inflytande på fritiden samt att hitta arbetssätt som utgår från flickors behov. Projektet visade tydligt att tonårsflickor inte är nöjda med att sitta hemma utan är intresserade av och har samma behov av intressanta och utvecklande fritidsaktiviteter som pojkar. Man måste bara anpassa innehållet, formerna och metoderna att nå flickorna.

Internationella mötesplatser

I en värld som förändras är det viktigt att ungdomar, på jämlik bas, får möjligheter att träffa ungdomar från andra länder. Genom vårt engagemang i internationella organisationer med liknande inriktning som Fritidsforum; ECYC, European Confederation of Youth Clubs UFN, Ungdom och Fritid i Norden samt IFS, International federation of settlements ges möjligheter till ungdomsutbyte, gårdsbesök och att delta i seminarier i Europa och hela världen. För ledare som arbetar med ungdomar finns även möjligheter till språkstudier och volontärverksamhet i andra länder.

Öppen verksamhet för alla

Fritidsforum organiserar medlemmar av olika slag. Fritidsgårdar, hemgårdar, kvartersgårdar, områdesföreningar, musikhus, kulturhus etc. Det som bl a förenar är att vi vill ha öppen och frivillig fritidsverksamhet för alla. Öppen verksamhet syftar till att under fria former underlätta och ge utrymme åt människors möten. Besökarna kommer när de själva vill. I eller i anslutning till öppen verksamhet skapas ofta tillfälliga eller mer varaktiga aktiviteter. Fritidsforum är ett forum för utvecklingen att finna nya former för den öppna verksamhet.

Områdesarbete ger samarbete

Ett långsiktigt mål är att varje bostadsområde ska ha en hemgård eller en allsidigt utrustad fritidsgård till stöd för grannsamarbete och föreningsliv. Ett viktigt syfte med områdesarbete är därför, att stärka människors förutsättningar att bilda egna föreningar och att i kollektiv form ta direkt ansvar för bostadsområdets fritids- och kulturverksamhet. Fritidsforum verkar för områdesarbete bl a genom kurser, egna publikationer och debattartiklar. Genom bl.a. seminarier kan kontaktnät mellan forskning och praktik skapas som bidrar till ett kunskapsbaserat utvecklingsarbete hos medlemmarna.

Stadgar för Fritidsforum

Fritidsforum är en ideell riksorganisation som skall verka för medlemmarnas och deras verksamhetsställen samt
besökares intresse.

Fritidsforum grund är medlemmar, verksamhet och opinionsbildning.

Fritidsforum är en organisation för mötesplatser som på demokratisk grund är öppna för möten mellan
människor.

Fritidsforum slår vakt om möjligheterna att träffas i en miljö som bejakar alla människors lika värde oavsett ålder,
kön, åsikter, bakgrund och kulturell eller etnisk tillhörighet. Möten som frigör människors resurser, stärker
vänskapsbanden mellan människor i samhället och ökar svaga gruppers möjlighet att hävda sina intressen.

Fritidsforums medlemsverksamheter – oavsett om mötesplatsen kallas hemgård, fritidsgård, ungdomsgård,
kultur- och fritidsgård, kvartersgård, folkets hus, ungdomens hus eller något annat – utgör en viktig del av
samhällets sociala, kulturella och demokratiska infrastruktur. Fritidsforum stödjer medlemmarnas arbete att stärka
den lokala demokratin, stärka grannskapet, stärka solidariteten och främja individens utveckling. Fritidsforum är
religiöst och partipolitiskt obundet.

Läs hela stadgarna [PDF]

Fritidsforums styrelse

Mia Mattsson, förbundsordförande
Borgsmo fritidsgård
Dalviksgatan 75, 603 80 Norrköping
Tel: 011-17 09 30, fax: 011-17 16 53
Mobil: 070-292 61 49. mia.matsson@fritidsforum.se

---

Cecilia Sturesson
Skol- och barnomsorgsförvaltningen, Växjö kommun
Willans park 3
352 30 Växjö
Tel: 0470-43 643 alt. 0709-88 54 36
cecilia.sturesson@kommun.vaxjo.se

---

Donald Forssten
Mariehemsgården
Mariehemsvägen 7
906 54 Umeå
Tel: 070-635 34 17
donald.forssten@umea.se

---

Emil Kovacs
Lunds Ungdoms- och hemgård
Kiliansgatan 11
223 50 Lund
Mobil: 0736-833 050
zerathlon@hotmail.com

---

Berith Markstedt
Fritidskontoret
931 85 Skellefteå
Mobil: 070-55 38 937
berith.markstedt@skelleftea.se

---

Ewa Melin
Skeppsholmsgården
Östra Brobänken
111 49 Stockholm
Tel: 08-679 28 04
ewa.melin@folkbildning.net

---

Staffan Lindqvist
Lunds Ungdoms- och hemgård
Kiliansgatan 11
223 50 Lund
Mobil: 070-339 91 19
staffan@hemgarden.org

---

Stefan Lang
Stadshuset Göteborgsvägen 11-17
431 82 Mölndal
Mobil: 0733-113962
stefan.lang@molndal.se

---

Tosin Akinsiku
Malmö
Mobil: 073-683 71 20
tosin_4_@hotmail.com

---

Johan Lindgren
Umeå (adjungerad).
Mobil: 0730 – 528 267
naahooj@hotmail.com